Barnmorskan är många gånger den enda kontakt en kvinna har med vården. Hon handlägger självständigt olika tillstånd, gör undersökningar, ställer diagnoser, samt genomför patientuppföljningar. För att få ett helhetsperspektiv bör barnmorskan få förskriva fler läkemedel kopplat till mötet och behandlingen av patienterna.
I Sverige är receptförskrivning en utdragen process. Inom alla verksamheter där barnmorskan verkar, måste barnmorskan alldeles för ofta kontakta läkare för receptförskrivning. Detta tillvägagångssätt innebär flera problem. Det ger till exempel ökad väntetid för patienter innan de får sitt läkemedel utskrivet och det skapar onödigt dubbelarbete för läkare och barnmorskor kring bedömning av själva receptförskrivningen.
I stora delar av landet råder det brist på vårdpersonal. Läkare och barnmorskor, tillsammans med andra professioner, har stora utmaningar framför sig för att möta patienternas ökade krav på hälso- och sjukvården i framtiden.
Barnmorskor har gedigen kunskap och kompetens och verkar inom flera verksamhetsområden och specialiteter. De arbetar självständigt och oavsett inom vilket område, är kvinnohälsa den gemensamma nämnaren. Barnmorskan följer kvinnan genom hela livet och är många gånger den enda kontakt en kvinna har med vården.
I primärvården och inom olika mottagningsverksamheter (till exempel ungdomsmottagningar, barnmorskemottagningar och mottagningsverksamhet vid kvinnokliniker) handlägger barnmorskan självständigt olika tillstånd, gör undersökningar, ställer diagnoser, samt genomför patientuppföljningar.
För att få ett helhetsperspektiv bör barnmorskan även förskriva fler läkemedel kopplat till mötet och behandlingen av patienterna. För patienter som bor i glesbygd kan också en utökad receptförskrivning vara avgörande då det ofta saknas läkare på plats. Exempel på de läkemedel som bör ingå i förskrivningsrätten är lokalt östrogen, järnpreparat och smärtstillande.
Som en jämförelse kan vi titta på hur det ser ut för distriktssköterskor (eller sjuksköterskor med särskild förskrivningsrätt). I deras förskrivningsrätt, och inom ramen för deras legitimation, finns möjlighet att förskriva flera läkemedel. Det är lika självklart också av detta skäl att barnmorskor bör ha utökad förskrivningsrätt. Dessutom har barnmorskor egen legitimation samt specialistkunskaper om kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa.
Under åren har både barnmorskors arbete och patientbehoven förändrats. Historiskt sett har barnmorskor i Sverige sedan 1970-talet haft en viss möjlighet till receptförskrivning. 1996 fick barnmorskor formell förskrivningsrätt. Socialstyrelsen reglerar denna via föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1996:21) om rätt för barnmorskor att förskriva läkemedel i födelsekontrollerande syfte. Sedan dess har möjligheten att förskriva antibiotika för att behandla verifierad klamydiainfektion tillkommit (2011). I övrigt har inga förändringar genomförts trots patienters behov och krav, hälso- och sjukvårdens utveckling och återkommande påtryckningar från professionen.
För att möta framtidens behov behövs nu en förändring. Barnmorskans förskrivningsrätt måste utökas: För att barnmorskors kunskap och kompetens ska tillvaratas på ett ännu bättre sätt. För att barnmorskor ska kunna arbeta mer effektivt i ett helhetsperspektiv. För alla kvinnors rätt till jämlik vård oavsett bostadsort, stad eller glesbygd, närhet eller avstånd till hälso- och sjukvård. För att minska arbetsbördan för läkare och barnmorskor. För ett stort fokus på hög vårdkvalitet. För att öka patientsäkerheten. Det är dags nu!
Fakta
Exempel på läkemedel som bör förskrivas av legitimerad barnmorska:
– Lokalt östrogen såsom Ovesterin; vid bedömning av postmenopausal kvinna med atrofiska slemhinnor.
– Fluconazol; mot lokal candidainfektion vid bedömning av fertil kvinna med klåda, ökad vit flytning och synliga svamphyfer vid direktmicroscopering.
– Primolut-Nor; vid bedömning av fertil kvinna som önskar mensförskjutning.
– Järnpreparat exempelvis Niferex eller Duroferon; vid bedömning av gravid kvinna med järnbristanemi.
– Smärtstillande, exempelvis Paracetamol, Ibuprofen eller Naproxen; vid dysmenorré.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle.
Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
Susanne Åhlund
barnmorska och vice ordförande i Svenska Barnmorskeförbundet
Anna-Carin Johansson
barnmorska och verksamhetsutvecklare/samordningsbarnmorska Centrum för obstetrik- och gynekologi Region Västerbotten (CFOG) Skellefteå
Therese Lindberg
barnmorska Centrum för obstetrik- och gynekologi Region Västerbotten (CFOG) Skellefteå
Jenny Norrgren
barnmorska och uroterapeut, Centrum för obstetrik- och gynekologi Region Västerbotten (CFOG) Skellefteå
Emma Holmbom
specialistläkare, Centrum för obstetrik- och gynekologi Region Västerbotten (CFOG) Skellefteå
Hanna Nyström
samordningsbarnmorska, Region Västerbotten
Publicerad: 3 juli 2019 kl 10:55 i Dagens Samhälle
Facebook
Instagram